DyingToAchieveIt

jag är så jävla äcklig. jag klarar inte av att leva med mig själv.
imon ska jag till bup och jag ska väga mig, jag borde minst ha gått upp 100 kilo, minst. förra veckan när jag vägde mig på bup så hade jag gått ner i vikt men jag kände själv att jag borde ha gått upp i vikt för jag hade ätit väldigt mycket så jag sa till min psykolog att vågen ljög så jag fick väga mig på den andra vågen också och den visade samma siffra så den ljög väl också.

jag vill banta, jag vill prova en massa dieter och metoder men jag får inte. bup vill att jag ska äta vanligt och regelbundet så jag kan inte gå på någon lchf diet vilket jag så gärna vill.

jag vill så gärna bli psykolog men jag kommer aldrig att bli det med mina betyg. jag har verkligen förstört allt med min jäkla bulimi. jag ångrar verkligen allt. fast ändå inte....jag vet inte

jag borde skriva oftare, men jag orkar inte. det känns bara som om jag skriver hur dåligt det går för mig och ibland så skämms jag och då vill jag inte skriva det här.
Men hittils har det varit en bra dag.
idag började skolan igen efter ett hemskt påsklov proppat med oregelbundna måltiger och framförallt för mycket mat. jag har nog aldrig saknat skolan så mycket. det är mycket lättare för mig att få måltiderna att fungera som jag vill när jag har skoldagar. 
 
jag frågade min psykolog om de hade gruppsamtal på bup men de hade de inte där jag går men hon skulle kolla om de hade det någon annanstans. jag skulle gärna vilja vara med på gruppsamtal och lyssna på vad andra går igenom och kunna relatera till det. förresten så väger jag mig varje vecka på bup och ja det är väl jobbigt men det känns skönt att göra det på bup för då pratar jag ut om själva vägningen men om jag hade vägt mig hemma så hade jag bara hållit det inne och varit ledsen.
nu måste jag plugga engelska ;)

Jag orkar inte. All jävla mat som jag äter utan att spy gör mig bara större. Låt mig dö.