DyingToAchieveIt

jag undrar om jag någonsin kommer tröttna på maten, seriöst tröttna och tappa aptiten. det skulle vara härligt men jag kan fortsätta drömma det kommer aldrig att hända. men nu äter jag något söt eller iallafall onyttigt varje dag kommer min kropp aldrig tröttna på det?
varför kan jag inte bara ha en binnikemask i tarmen som suger upp allt äckligt som jag får i mig. det skulle underlätta många saker.

det var länge sen jag skrev något. jag har varit så trött på sistone. jag har hetsätit och spytt mycket.
jag fattar inte. jag har en dålig vana och när man vill bli av med en dålig vana så ska man ersätta den med något bättre, men det funkar inte eller så kan jag inte kontrollera mig själv. jag ska göra så här att varje gång jag känner för att hetsa eller äta mer än vad jag behöver så ska jag istället göra 100 situps. jag har försökt med det sedan igår men jag glömmer det varje gång.



varje morgon så går jag i 2 timmar så det känns bra med träningen. egentligen så borde jag träna mer men jag känner mig så orkelös efter att jag jag hetsäter. jag känner att det inte handlar om mina känslor längre utan att min kropp har vant sig vid att få i sig mycket mat så då hetsäter jag ofta.

igår så försökte jag fasta men tack vare min mamma så åt jag. vid 21.00 så sa jag till henne att jag skulle duscha så hon bad mig vänta lite tills hon lägger smutstvätten i tvättmaskinen eller så kunde jag duscha i det andra badrummet men det ville jag inte så jag väntade. sen fick mamma ett telefon samtal och hon pratade på i mer än en halvtime och jag vet att ni tänker att jag kunde ju ha duschat under tiden hon pratade på telefon men saken är att jag duschar väldigt länge, i över en timme och jag gillar inte heller när någon går in i badrummet när jag duschar även om jag har dragit för draperiet. så medan jag väntade satt jag ensam i köket och på bordet så hade pappa skurit upp melonbitar och jag tog en bit och tänkte att jag kanske kan tugga på den och spotta sen men inom mig skrek hon NEEEJ !!! så jag la tillbaka den men sen efter en stund så tog jag en bit och tänkte att det skulle väl kvitta om jag tog en bit jag tänker ju inte äta något mer sen. hon skrek inom mig men jag stängde in henne någonstans inom mig där jag inte hörde henne. Jag åt den och då vaknade Mia och hon tänkte inte låta mig komma undan. det blev bröd, smör, bananer, nektarin, flingor, pannkaka, mer bröd med nutella på (fan för nutella) och en massa annat och när jag var klar var jag helt förkrossad, gråtfärdig, skamsen och tom.



hur kan jag få tillbaka Ana när Mia har kontrollen. jag dör. kan någon säga mig hur jag kan bli av med Mia

vad kan jag säga mer än att det här livet är så jävla orättvist

just nu är allt bra. har fått i mig 450 kalorier och sen ska jag cykla en timme så det blir nog bra.

jag har tänkt på en sak, t.ex om någon skulle fråga mig om jag vill göra något som dom vet att jag gillar så säger jag nej. som förra året så åkte vi till skara sommarland med hela familjen och kusiner, och min ätstörning var inte riktigt utvecklad då men jag vägrade bada och hade vägrat sen flera år tillbaka. då ville ju alla att jag skulle bada för det var riktigt fin väder men jag vägrade. egentligen innerst inne så kanske jag ville det men känslan av att inte göra som folk säger till mig var starkare. alla blev lite smått arga men jag hade det hur kul som helst på riktigt faktiskt jag hade kort byxor så jag gick till viss del in i vattnet eller iallafall vid barn bassängen och där var jag hela tiden med mina yngre systrar.

nu när jag tänker på det här så kan det kännas lite sorgligt att jag är så desperat att jag till och med säger nej till det jag själv tycker är kul för att jag inte vill att folk ska förvänta sig att jag ska göra det dom tror.
men jag hade faktiskt riktigt kul och jag ångrar inte det alls :D

jag orkar inte bry mig. jag orkar inte bry mig om vad alla tycker om mig.
varför bryr dom sig om:
jag just har den tröjan, jag inte är sminkad, jag är sminkad, jag inte pratar, jag ser ut som jag gör, jag svarar oartigt på deras jävla frågor,jag inte får MVG i alla ämnen, att jag är så eländig, jag inte har något liv.
jag har inget liv för att jag lyssnar på dom.
jag bryr mig inte.

Hahhaha how am I kidding.

hade jag inte brytt mig så hade jag aldrig varit i denna situation som jag befinner mig i nu
min hals hade inte behövt svida
mina kinder hade inte behövt svälla
mina tänder hade inte behövt göra ont
jag hade inte behövt känna ångest
listan kan bli mycket längre.

jag är den som bryr mig mest om vad folk tycker så vem försöker jag lura.



I miss this little girl, she was so innocent.

gårdagen slutade med att jag åt chips och spydde... härligt..... not :'(

idag har det gått bra med maten. nu är jag uppe i 1500 kalorier vilket är mycket men det känns bra för mig.
jag har inte ätit några sötsaker och i brist på det så hetsade jag i mig 3 bananer och 4 koppar kaffe. men det gör inget.
nu känner jag för att ta en lång dusch och sedan kanske jag går och lägger mig.

hittills har allt gått bra med maten. just nu ligger jag på 200 kalorier och det är väl bra men sen kommer middagen som är någon sorts kött och grönsaksgryta med ris så vi får se hur det går.

mamma och pappa grälade.

jag gick till badrummet och spydde.

fan, jag som hade lovat att inte spy.

Fuck You!!!!!!!!!



Choklad...... jag vet inte vad jag ska säga mer än att choklad är avskyvärt eller rättare sagt så kan jag inte motstå chokladen och då är jag avskyvärd.

åh vad jag älskar nektariner. åt precis min första det här året

den här sommeren ser ut att bli ljus för min del. men man vet aldrig, fast jag kan ju alltid hoppas.

;D

nu börjar sommarlovet för mig och det betyder att jag ska kämpa till max. det ska bli en massa träning framför alllt och nyttiga men varierade måltider. onyttigheter får jag unna mig en gång i veckan i begränsade mängder. Det här sommarlovet ska inte gå förlorat och jag ska börja 2an med mitt nya jag.

ibland tänker jag på hur mitt liv skulle ha sett ut utan ätstörningen. jag kan inte föreställa mig det livet. jag tror att även om allt verkar dåligt nu så kommer det komma stunder som jag kommer ha nytta av senare och jag kommer upptäcka saker jag inte visste om. jag skulle aldrig ha haft den här bloggen utan ätstörningen och jag skulle aldrig ha haft kontakt med så många andra där ute med ätstörningar som kan hjälpa, trösta och peppa en när man känner sig nere. i början så trodde jag att anamia hemsidor var stränga och att man ständigt tävlade med varandra och sa dåliga saker till en om man hade hetsat eller inte orkat träna men det är precis tvärtom alla peppar varandra och om man inte orkar träna så gör det inget för man kan alltid träna någon annan gång. jag älskar gemenskapen alla ''anor'', ''mior'' och uns har, man känner sig så stark.
jag vill bara säga till alla där ute att vi är alla starka tillsammans och att vi kan göra vad vi vill bara vi vill det tillräckligt mycket.
ta hand om er ;) <3

hade prov idag men jag gick inte. jag kan inget så jag orkade inte bry mig, istället var jag och en kompis ''J'' (som inte heller gick till provet) ute på stan. vi hade det trevligt och jag köpte ett nytt nagellack. Sen kom vår andra kompis ''R'' (hon gjorde provet), och jag känner mig alltid väldigt obekväm när hon är omkring mig. jag gillar henne och hon är trevlig och  skämtar på ett väldigt barnsligt sätt och det är nog det som gör att jag inte känner mig bekväm. ''J'' skulle prova skor och då sa ''R'' till henne att hon var söt idag och så vände hon sig till mig och sa att jag var ful med ett barnsligt leende, jag vet att hon skämtade, jag vet det men ändå så gjorde det ont. senare när vi var i en klädbutik så kollade vi på långa klänningar och ''R'' sa att dom är fina men att hon är för tjock och för kort och sedan kollade hon på mig och sa ''du passar inte heller i dem''. jag vet att jag är för tjock och även för kort för att passa i sådana fina klänningar men den där kommentaren var inte nödvändig. jga känner mig så nervös och spend i hennes närhet för jag känner att när som helst kommer hon säga något som sårar mig, även om hon inte menar det. ibland i skolan brukar hon peta på min mage som om hon vill kittla mig och när hon gör så så vill jag bara dö för det känns för mig som om min mage är för tjock och sticker ut och då är det kul att peta på den.
en annan gång så kollade vi på film på engelska lektionen och då fick vi en bit kladdkaka och saft som ficka och jag hade ätit någon bit av min kalddkaka i början av filmen men filmen var så spännande att jag bara ville kolla hela tiden och när filmen var slut så satt alla kvar och pratade och sånt så jag bestämde mig för att äta upp kladdkakan för att kunna undvika hets senare, så när jag åt lite så kollade hon på mig och sa '' sluta äta då jag vill gå hem''. jag ville bara gråta då för jag kände mig så FEEET.
jag vet att jag är tjock, jag väger ca 60 kilo och är någonstanns mellan 165-155 cm lång. jag vill inte såra henne och jag vill inte heller berätta om mina problem för henne för hon skulle inte förstå och jag är rädd att när hon vet om mina problem att hon då säger sånt som sårar mig med flit för att hon vet om mina svaga sidor.
jag hatar henne, men jag vet inte vad jag ska göra

it's more than I can take, can you tell me for how long it will keep on.
I'm tired



jag grät efter varje tugga jag tog, jag orkade bara inte. det gör fortfarande ont i käkarna. jag har inte kräkts och jag tänker inte heller göra det. ska pausa kräkandet för ett litet tag nu framöver.





snart har jag sommarlov och det känns som om jag inte har kämpat tillräckligt i skolan. jag är bara så less på livet så det påverkar precis allt.
jag har inte kontroll över någonting längre. jag vet inte hur det är med andra bulimiker men jag känner att det är jätte viktigt för mig att äga mina saker alltså att ingen annan lånar/tar dem. jag känner att jag inte kan äga mig själv eller min kropp så då är det viktigt att veta att något är mitt, att bara jag kontrollerar det. Jag har ett Extra tuggummi paket i min byrå och jag räknar alltid tuggummina så att jag vet att ingen har tagit av dem och här om dagen när jag räknade dem så fattades ett och jag vet att detta är jättebarnsligt och fånigt men jag började gråta och gick till min syster och skällde på henne för att jag visste att det var hon och hon erkännde det själv. hon kunde ha frågat så skulle jag ha gett henne ett tuggummi men hon tog det bara och jag känner mig ledsen då. det är samma sak när mamma vill ha på sig mina skor (vi har samma skostorlek) då blir jag arg och ledsen och jag säger att om hon tar på sig dem så kommer jag aldrig att använda dem. det känns viktigt för mig att veta helt säkert att något bara är mitt.

liseberg var helt underbart även om jag inte orkade. jag kände mig fri på något sätt nästan som förut utan ätstörningen och ångesten. jag åkte precis allt och jag hade det jättetrevligt. jag åt normalt också, på morgonen innan vi åkte drack jag mjölk och åt en skiva paprika och sen på liseberg åt jag big king meny med sallad istället för pommes och jag tror helt seriöst att jag drack mer än två liter cola zero för jag och min kompis som köpte mat från burger king var klara innan de andra så jag hade inget att göra så jag drack väldigt mycket.



Uppsvinget hade jag inte åkt förut och den attraktionen är bara den bästa man känner sig inte rädd utan man känner att man flyger ut i friheten och himlen var så klar och fin och jag bara tänkte på att jag vill leva, jag vill känna mig vacker och jag vill tro på mig själv.

i mina drömmars värld så är alla blinda, åh vad jag önskar att alla människor vore blinda då skulle ingen se hur man såg ut och då inte kunna döma någon efter utseendet istället så skulle man lära känna andra genom att prata med dem och veta hur de känner, tycker och tänker. men verkligheten är grym... i verkligheten så ser man någon som dricker en öl och då tror man att han/hon är alkoholist och att han/hon då inte är en bra människa bara för att han/hon inte kan motstå alkoholen och man börjar fly ifrån denna person, men frågan är varför är han/hon egentligen alkoholist. man är ju inte alkoholist för att man egentligen bara vill ha alkoholen det är ju något djupare som man vill ha, kanske uppmärksamhet eller förståelse mm, men när man inte kan få det man vill så försöker man fly undan sina problem och då kommer alkoholen in i bilden. detta gäller såklart inte bara alkoholister utan även andra missbrukare, som mig till exempel. jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till ibland och då är min enda utväg att äta och att spy vilket är fel men under sådana situationer så hinner jag inte tänka så då är det det enda som poppar upp i huvudet.





imon så ska jag åka till liseberg. jag orkar verkligen inte, min kropp är helt utmattad, jag har kräkts minst en gång varje dag och min hals svider och bränner. vill bara dö. idag spyde jag efter att ha hetsat och ca en kvart efter att jag hade kräkts så hetsade jag igen och kräktes igen också och efter det så hetsade jag igen men denna gång så kräktes jag inte. jag känner att jag förtjänar att sova med sen sprängfylld mage som ger maximal ångest.
jag lär aldrig av mina misstag.