DyingToAchieveIt

allt gick ganska bra idag hos mormor fast middagen var äckligt fet så det verkligen var stora oranga fett fläckar på tallriken. jag kunde inte äta det, någonting vara jag tvungen att göra så jag tog en massa servetter och sa dem över maten så att de skulle suga upp fettet. usch vad äckligt men det var ingen som märkte något så det var tur. jag behövde inte heller ta av den feta prinsesstårtan för egentligen så gillar jag inte dem jag hatar grädde och marsipan och har alltid gjort det, jag brukade alltid äta semlor med bara mandelmassa och själva brödet.
är lite så glad över att jag slapp kräkas idag min kropp behöver verkligen vila.
imon kommer jag inte hem förren vid 22 tiden för direkt efter skolan så har vi någon klassfest och det blir middag och efterrätt men heller äter jag det bland folk än att äta det själv. då slipper jag hets :)

är så trött. har ont överallt. vill vara lägga mig ner och dö.
hets spy hets spy hets spy hets spy.... så har min dag varit.
idag jag har spytt 4 gånger och den senaste gången var ca 23:30. jag orkar inte. mina käkar värker av allt tuggande. men jag var inte ens hungrig så varför åt jag då ? kan någon säga mig det, varför jag äter när jag inte behöver det och sen bara spyr jag upp det. jag fattar att ifall kroppen inte får tillräckligt av ett visst ämne så blir man sugen på att hetsa och det gör kroppen för att kunna få i sig av det som behövs men jag hestade 4 gånger och den sista gången så nästan grät jag när jag satt och fixade en knäckemacka till. jag orkade inte, hade så ont i käkarna och ville inte kräkas men ändå var det något som tvingade i mig maten.
men vad och varför? guess i'll never get the answer.
det är någonting inom mig som bara vill spränga mig till döds. jag förstår inte varför och hur det kommit in i mig. vad det än är så tycks det aldrig bli bli nöjt, det vill alltid ha mer, men eftersom att det finns inom mig och inte kan komma ut så använder det mig nästan som en robot, för att få allt det vill ha. men jag vet inte hur länge jag orkar
Mia varför gör du och dina monster så här mot mig.

idag så hade vi musik redovisning och man skulle berätta om den absolut favorita låten och innan redovisningen så satt jag och mina kompisar och diskuterade kring ämnet och en kompis sa '' man vill nästan inte redovisa för musiken som man lyssnar på är nästan som ens personlighet och tankar och det är inte saker som man bara vill avslöja''. jag verkligen kände att det hon sa var så sant för jag lyssnar på många låtar som är ana eller mia låtar och dom är min personlighet och mina tankar som ingen får veta.

sockervadd träd











JAG ÄLSKAR GUMMI BJÖRNAR <3


vad gulligt ;D






har haft många mat drömmar på sistone

idag har det gått dåligt matmässigt men jag har börjat kräkas nu och det är väll heller inte så bra eftersom att kräkningarna är det som håller mig fast i den onda cirkeln.
jag har blivit tvungen att åka med på en liseberg resa vilket jag inte vill. Asså innerst inne så tycker jag att det är kul men jag orkar inte och när jag blir tvungen till något så känns det som om ingen lysnar på mig eller bryr sig om min åsikt. mamma ringde till mig igår och sa ''du ska väl med till liseberg så att vi kan boka'' jag sa ''ne jag vill  inte'' hon sa '' jo du ska visst med'' och så säger hon till pappa att jag också ska med. jag blir fan ledsen. jag orkar bara inte. jag är även lite rädd för att det ska hända något med mig för jag kräks ju och då är mitt hjärta svagare men om det händer något så är det väl bara bra. då kanske mamma slipper mig. 

 

idag ska jag gå till tandläkaren och jag har inte kräkts på typ 10 dagar. tror ni dom märker något ändå? men jag får väl säga att jag dricker mycket kolsyrade drycker för kolsyra fräter också på tänderna men frågan är om dom ändå kan veta vilka frätningar som kommer från kolsyra eller från kräkningar.

jag hade en hemsk dröm. jag drömde att en liten tjej i 8 års åldern blev tvungen att äta av sina föräldrar och sen en dag när dom inte var hemma så gick hon till köket och där hittade hon någon sorts pirog. typ om ni tänker er en billys pirog så var den ena halvan ett stekt ägg och andra halvan bröd med köttfärs. och den lilla tjejen åt som om hon var besatt och hon åt en till och en till och en till. jag vet inte hur många hon åt.
stackars lilla flicka

jag gillar verkligen smala långa vackra ben <3

ibland undrar jag om jag någonsin kommer kunna äta ett vanligt dagsintag och vad händer om jag skulle vilja gå ner i vikt någon gång i livet och börjar äta lite färre kalorier. kommer jag då komma tillbaka till hetsätandet.

idag var min frukost en banan och ca en dl mellan mjölk och till lunch så åt jag ett äpple. det blir väl ca 300kcal.
har varit ute och cyklat också så hittills har det gått bra.

känner för att dra mig ut på en promenad nu ;)

jag ser henne i spegeln. vi kollar djupt in i varandras ögon. mia tycker att hon är ful och fet. men hon som kollar i spegeln och ser sig själv tycker att hennes ögon är vackra. visst det finns saker som hon skulle vilja ändra men det betyder inte att hon ska behöva hata sig själv för att hon inte har lyckats än '' you may have to fight a battle more than once to win it'' visst är det så Mirre.
men mirres problem är att hon är svag och låter mia kontrollera allt. men någon enstaka gång när mia har vänt blicken någon annanstans så tar mirella chansen och kollar i spegeln. Sådana vackra ögon.

varför kan hon inte bara låta mig vara. jag har aldrig gjort henne något ont.
jag vill bara älska mig själv.




mirre ain't that what you want, you want people to love you. then love yourself so that they can love you too.

Fan vad jag hatar kladdkaka men på samma gång så älskar jag den.
den förstör ju mitt liv!!!!!
fan fan fan !!!!

har precis kommit hem efter en timmes cykeltur. jag behövde verkligen det.. åt lite för mycket.
jag känner mig trött och desperat. jag vill vara smal men hur ska jag bli smal om jag äter för mycket och när jag inte känner att det går åt rätt håll så tröttnar jag och blir less på livet men jag är ändå fast och jag kan inte släppa det så min ända utväg är att träna. träningen gör mig glad, lättad och lycklig för stunden men det räcker för mig fast hade jag ätit mindre och tränat så hade jag nog kunnat bli lyckligare.
Annars så har jag nog haft en rätt så bra dag och snart är det helg vilket betyder himmel och helvete på samma gång iallafall för min del. Himmel för att jag får villa och sova lite mer och helvete för att jag är omgiven av mat som väntar på mig så fort jag kommer in i köket. men men jag kan ju alltid hoppas på det bästa :)

jag har börjaad cykla till skolan idag och det är hur skönt som helst och det tar ca en halvtimme så det känns bra.
jag äter ganska mycket men jag kräks inte så det är bra men jag tränar mer nu. igår cyklade jag i 20 min och gick en promenad på en tímme. jag ska vara duktig och det får ta sin tid jag vet ändå att någon dag kommer jag bli smal.
jag ska skriva mer nu när proven är över.

jag har haft fullt upp hela veckan... men ändå har jag haft tid till att hetsäta :( . vilken idiot jag är .... ja ja jag kommer inte heller kunna skriva mycket under veckan som kommer för jag har en massa prov och nationella prov också.
idag fick jag ytterligare en bekräftelse på att jag inte kan göra något rätt. det var när jag var i kyrkan på morgonen och sjöng och ibland sjunger killarna, ibland bara tjejerna och ibland sjunger vi samtidigt och nu är det så att vi har bara ett X antal mikrofoner och en av männen som sjunger med killarna kollade på oss tjejer och försökte säga att någon av dom ska ge dom micken och ''A'' kollade på honom men hon fattade inte riktigt vad han sa och jag så knappt att honom eller visst jag såg honom men jag hade bara kollat tomt på honom utan att fatta vad han menade så ''A'' sa då till mig ''vilken psalm ska vi sjunga nu då'' jag sa ''men vi har redan sagt en så vi ska ju inte säga igen nu'' och då kom mannen fram till oss och sa ''ni verkar vara tröga här, jag ville ha micken''. jag blev verkligen ledsen för det kändes som om allt var riktat till mig, jag ville verklikgen bara dö. varför kan jag aldrig göra folk glada någon gång.

hur länge kommer jag orka leva så här.... varför kan ingenting bara hända. jag orkar inte mer. jag hatar det, jag hatar allt och alla.
jag kan knappt andas. det känns som om magsäcken är så stor att den trycker sönder lungorna. jag vill träna men jag är så jävla utmatad så jag bara inte orkar.
jag sa till skolsköterskan att jag inte ville komma på hälsokontrollen och det var helt okej med henne. samtidigt ville jag berätta om mina problem med ätstörningen och allt... men tänk ifall hon inte kan hjälpa mig och då kanske hon vill att jag ska söka hjälp och det går bara inte för ingen får veta, alla skulle bara bli besvikna på mig och det skulle inte hjälpa mig ett dugg så jag skulle antagligen ta självmord då. jag får väl vänta tills tiden avslöjar allt och så hoppas jag på att jag kan dö direkt efteråt så slipper jag leva med folks besvikna blickar.

livet rullar vidare men jag tycks inte kunna njuta av stunderna, de senaste dagarna har varit fyllda med tårar, sorg, mat och ångest men ändå lite glädje. nu när jag läser vidare i ''sluta hetsäta'' så ska jag sätta poäng på mina matvanor och jag får 3 poäng för varje måltid, 2 poäng för annat ätande och minus poäng om jag hoppar över någon måltid. och allt över noll är bra enligt boken. så vi får se hur det går ;)

idag börjar jag klockan 11.50. åh vad skönt det var att sova. Jag tänker vara duktig idag, det är lite mindre än 5 veckor kvar till skolavslutningen och jag måste gå ner åtminstone 4-5 kg. jag har tänkt på en sak... det fina vädret som jag ser när jag vaknar peppar mig och får mig att glömma hur dålig jag har varit. JAg önskar att det alltid kan vara fint väder så att jag kan känna mig peppad.

helgen har varit ett rent helvete. har kräkts sammanlagt säkert 10 gånger sen i fredags och igår när allt var som värst greps jag av panik och började skära men det var inte tillräcklig kände jag och jag ville bara gå igenom skåpet med mediciner för att se om jag kunde hitta något som jag kunde knarka. men jag bara kunde inte göra det mot mig själv. i alla fall så slutade det hela med att jag gråtande satt och sökte självhjälp vid bulimi över internet och jag hittade en e-bok som heter sluta hetsäta och den verkar vara riktigt bra. Den har uppgifter som man själv ska göra och nu är min uppgift att skriva upp allt jag äter i 2 dagar och efter dessa 2 dagar så ska jag granska vad jag har skrivit och gå djupare in på varför jag åt det där som var extra och hur jag kan kontrollera mina känslor istället för att ''äta upp dem''

slapp äta i skolan idag för jag slutade innan lunchen så det känns bra. sen efteråt gick jag på stan med mina vänner och ingen av oss åt där heller och kändes ännu bättre för då slapp jag komma på en lögn till varför jag inte ska äta.
pappa har lagat kycklingfile med potatis och kantarellsås. han har gjort både friterade potatisklyftor och vanlig kokt potatis.
jag satt i köket och tittade på teven när mamma kom och sa '' ska du inte ha klyftpotatis eller'' först så svarade jag inte men sen upprepade hon det och jag bara skrek ut ett NEEEJ.
jag blev ledsen på något sätt.
För lite mer än ett halvår sen kunde pappa fråga ''mirre vill du ha friterad potatis'' och innan jag ens hade hunnit svara så kollade mamma konstigt på honom och sa ''men ser du inte att hon inte behöver det eller, hon får ta av den kokta potatisen den är bättre för henne'' Det var inte så att jag ville ha av den friterade potatisen som gjorde mig ledsen utan att hon sa så och att hon nu säger tvärtom när hon märker att mina matvanor har ändrats. jag känner mig också lite skadeglad för om jag sen i framtiden när jag kanske är riktigt sjuk och hon bara bönar och ber om att jag ska äta då ska jag säga till henne exakt allt som hon sa till mig som fick mig att dö inom mig. och då kommer hon bara tiga och ångra allt hon har sagt tll mig. Men då kommer allt vara försent och ingenting kommer hon kunna ändra.

Fy vad jag är elak :P men det känns lite skönt att få något ur sig och jag kanske inte kommer vara så grym ändå.
Det är ju trots allt min mamma

fick precis veta att vi har en glassfest senare under dagen och det är inte precis så att jag kan smita iväg för vi ska gå på lektionstid med hela klassen. FAN

här har ni en riktigt bra pepplåt ;)
http://www.youtube.com/watch?v=9X48NxGV0Us

den påminer mig så mycket om mig själv.
Demi Lovato som sjunger låten har själv haft bulimi och bipolär sjukdom

skar mig själv....

I have only 2 options and I always choose the wrong one. and then afterwards I tell myself to choose the other one next time because that one is the right one. And when next time comes I take the wrong one again.
But Why.
She has got a hold on me.
 

jag fattar inte varför det är så svårt för mig. Det är ju hur lätt som helst att hålla sig till 1000 kcal men varför måste jag hetsa då.

imon måste det bli ändring på riktigt för jag klarar inte av alla dessa misslyckanden längre

idag har jag fått i mig 1013 kalorier och det är ändå bra om jag kan hålla mig till det. jag har även varit ute och joggat så ca 200 går ju bort då.
dagen har varit rätt så trevlig och men jag fick en tid hos tandläkaren om typ 2 veckor så jag få absolut sluta kräkas nu om jag inte vill att det ska påpeka något.
kan ni fatta att det är maj nu. Gud vad tiden har gått fort känner jag, man hinner knappt njuta av dagen och så är den förbi. men det är ändå skönt med sommarlov snart.
Förresten vet ni vad. jag fick jobba på sommaren. Det känns faktiskt som om det kommer gå bra den här sommarn.

hos mormor och morfar var det ganska okej, mina yngre kusiner vara där. alla barn sprang runt och hade roligt, men han bara stod i hörnet och grät med ansiktet vänt mot väggen så att ingen skulle se. jag mådde så dåligt av att se en så söt liten pojke gråta så jag gick fram till honom och undrade hur det var med honom. han sa att hans äldre bror var taskig och inte lät honom leka med de andra barnen. och innan när han sa det till sin mamma så viftade hon bara bort honom så då gick han och grät. jag tycker så synd om honom för hans familj är inte riktigt stabil. mamman har en liten dotter på snart ett år och pappan är nästan aldrig hemma under dagen och den här pojken är bara 6 år och om han inte får tillräckligt med uppmärksamhet nu så kommer han gå djupare in inom sig och till slut så.... kanske han får ett likadant slut som mig.


 när vi senare var hos mina kusiner så gjorde dom kvällsmat och de gav en yoggi till min liliasyster så hon åt halva och ville inte ha mer så jag tog den så att jag inte skulle bli tvungen att ta något annat och då säger min kusin att hon ska rosta bröd till mig också och jag säger att jag inte vill ha. då säger hon att hon ska öppna en till yoggi förpakning till mig och jag förtsätter att envisa med mitt nej och hon öppnar den ändå och ställer den framför mig. jag säger att jag inte kommer äta den ändå. då säger hennes syster som är 11 år ''bantar du eller'',
och dom orden gick igenom mitt inre som en kall och kylig vind som ger en rysningar. jag blev ledsen, åt upp halva yoggin som jag hade tagit, tackade för maten och sprang in på toan och spydde.
varför måste folk alltid säga sånt.

jag har funderat på en ska. jag kanske borde skippa dieten nu för tillfället men det betyder inte att jag ger upp. nej jag vill bara hjälpa min kropp, låta den lita på mig och jag lita på den. jag har tänk att varje gång jag fastar eller går på diet så hetsäter jag för eller senare och jag tror att det beror på att jag hetsäter och fastar för mycket så då litar inte min kropp på mig och tror att jag kanske fastar imon och då får den ingen näring så då börjar jag hetsäta. när jag hetsäter så känns det som om min kropp är rädd att maten kommer ta slut på jorden och vill bara få i sig så mycket som helst. och det är just det som jag mår dåligt av. så nu har jag tänkt på att jag ska försöka ta mig ur det här på något sätt och jag kom fram till att jag kan äta varje dag utan att fasta och då äter jag någonstans kring 1000 kalorier per dag och då kanske min kropp hittar en gräns och inte äter för mycket. och när jag känner att jag klarar av att minska intaget så kan jag börja fasta och gå på diet