DyingToAchieveIt

slapp äta i skolan idag för jag slutade innan lunchen så det känns bra. sen efteråt gick jag på stan med mina vänner och ingen av oss åt där heller och kändes ännu bättre för då slapp jag komma på en lögn till varför jag inte ska äta.
pappa har lagat kycklingfile med potatis och kantarellsås. han har gjort både friterade potatisklyftor och vanlig kokt potatis.
jag satt i köket och tittade på teven när mamma kom och sa '' ska du inte ha klyftpotatis eller'' först så svarade jag inte men sen upprepade hon det och jag bara skrek ut ett NEEEJ.
jag blev ledsen på något sätt.
För lite mer än ett halvår sen kunde pappa fråga ''mirre vill du ha friterad potatis'' och innan jag ens hade hunnit svara så kollade mamma konstigt på honom och sa ''men ser du inte att hon inte behöver det eller, hon får ta av den kokta potatisen den är bättre för henne'' Det var inte så att jag ville ha av den friterade potatisen som gjorde mig ledsen utan att hon sa så och att hon nu säger tvärtom när hon märker att mina matvanor har ändrats. jag känner mig också lite skadeglad för om jag sen i framtiden när jag kanske är riktigt sjuk och hon bara bönar och ber om att jag ska äta då ska jag säga till henne exakt allt som hon sa till mig som fick mig att dö inom mig. och då kommer hon bara tiga och ångra allt hon har sagt tll mig. Men då kommer allt vara försent och ingenting kommer hon kunna ändra.

Fy vad jag är elak :P men det känns lite skönt att få något ur sig och jag kanske inte kommer vara så grym ändå.
Det är ju trots allt min mamma