DyingToAchieveIt

ibland tänker jag på hur mitt liv skulle ha sett ut utan ätstörningen. jag kan inte föreställa mig det livet. jag tror att även om allt verkar dåligt nu så kommer det komma stunder som jag kommer ha nytta av senare och jag kommer upptäcka saker jag inte visste om. jag skulle aldrig ha haft den här bloggen utan ätstörningen och jag skulle aldrig ha haft kontakt med så många andra där ute med ätstörningar som kan hjälpa, trösta och peppa en när man känner sig nere. i början så trodde jag att anamia hemsidor var stränga och att man ständigt tävlade med varandra och sa dåliga saker till en om man hade hetsat eller inte orkat träna men det är precis tvärtom alla peppar varandra och om man inte orkar träna så gör det inget för man kan alltid träna någon annan gång. jag älskar gemenskapen alla ''anor'', ''mior'' och uns har, man känner sig så stark.
jag vill bara säga till alla där ute att vi är alla starka tillsammans och att vi kan göra vad vi vill bara vi vill det tillräckligt mycket.
ta hand om er ;) <3