DyingToAchieveIt

för ett år sedan (15/8-2010)så var jag på min kusins dop. det var en liten fest efteråt med middag, dans och tårta. mirre som inte är så social och inte gillar att stå i centrum vill såklart inte dansa, istället sitter hon vid bordet och tittar på. men vad finns på bordet?, jo det finns chips, godis, nötter och annat som inte ger henne ångest, ännu. dagen efter då hon är hemma och kollar på bilderna som togs från dopet upptäcker hon något förfärligt. Bakom alla som dansar på dansgolvet sitter mirre vid bordet och äter. man ser det tydligt på bilderna, hur hon tuggar, sväljer och sträcker ut handen för att ta mer. Ångesten kommer smygande. mirre har sedan några månader tillbaka surfat på internet om tips för bantning men alla verkar värdelösa, mirre vill ju bara ha något enkelt. men så kommer hon ihåg att när hon surfade så hade hon stött på en sida där man diskuterade hur man går ner i vikt på ett anorektiskt sätt. mirre hade tyckt att det vorre enkelt att följa men bläddrade vidare. men nu sökte hon upp sidan igen och bestämde sig. hon skulle göra det. hon minskade på maten, tuggade minst 25 gånger för varje munfull, åt med mindre bestick, skar allt i pyttesmå bitar och lärde sig räkna kalorien. allt verkade gå superbra. mirre tänkte att jag fortsätter tills jag blir nöjd med mig själv för jag kommer inte bli en anorektiker men om jag blir en anorektiker så är det väl okej för mig. mirre vågade inte väga sig på den tiden så hon visste inte hur mycket hon hade gått ner men hon såg skillnaden i spegen och till och med mamma så att hon såg smalare ut, kan ni fatta det mamma, mirre trodde aldrig att mamma skulle se det. mamma vänta bara lite till så ska du se en perfekt mirre. skolluncharna var jobbiga med alla människor som satt där. mirre tyckte att hon fick i sig för mycket kalorier pga skollunchen och ville ha någon sorts kompensation, så slog det henne att hon hade sett att man även diskuterade något som kallades vattenfasta. det ville mirre prova. så en dag när hon var magsjuk så bestämde hon sig för att vattenfasta. till hennes föräldrar skulle hon säga att hon inte hade någon aptit så de skulle förstå. dagen efter fastan kände hon sig som en prinsessa, lite yr och svag men ändå som en prinsessa. oktober kom och hon började känna ett konstigt sug efter mat, så ibland när suget kom tänkte hon att ett äpple kanske kan funka men hon hade fel för äpplet blev 2 äpplen, flera smörgåsar och något/flera onyttigt/onyttigheter hon kunde hitta i skafferiet. efter sådana attacker kände hon sig arg , ledsen och helt ångestfylld. hon visste att man kunde spy upp maten men saken var den att hon kunde inte, det funkade inte när hon försökte och då blev hon bara mer ledsen. hatet mot sig själv växte inom henne lika så mot personerna som hon såg som hot i sin omgivning. vid den här tiden hade hon börjat väga sig och därav fastnade hon i den onda kretsen. hon vägde sig på morgonen innan badrums besöket och efter badrums besöket, innan frukosten och efter frukosten, innan lunchen och efter lunchen osv. det ända som hon tykte om var att fasta på helgerna, från lördag till måndags morgonen, ibland funkade det inte som det skulle och hon hetsåt på söndagen. vid juletiden så hade hon bestämt sig. hon ska fasta så fort hon får ledigt från skolan, sedan på julafton och juldagen så fick hon lov att äta, sedan den 26e 27de 28de 29de och 30de skulle hon fasta för att hon skulle se bra ut på nyårsfesten. första dagen gick bra, andra likaså, tredje lite svagare men ändå bra och så kom den fjärde, mitt på dagen ca 4 tiden kom attacken. NEJ nej nej ej nej nej mirre som hade planerat allt hur kunde det gå så fel. hon hade så ont i magen och hon ville bara dö ändå var hon stark och försökte samla ihop sig för att kunna rädda de resterande dagarna. hon tänkte att hon hade en dag till och den skulle hon fasta sig igenom. men redan på morgonen dagen därpå så fick hon en attack. nej nej nej varför varför varför. hon kände sig så nere och så äcklig. nyårsafton kom och hon hade aldrig hatat sig själv så mycket. nu när hon ser tillbaka på den tiden så vet hon att det var då som hon blev en bulimiker, men det tog tid att inse det. efter nyår så var ingenting sig likt, det tog flera månader innan hon kunde fasta igen, förut var hennes mål att inte överstiga 1000 kcal/dag nu var hon överlycklig om hon kunde hålla sig under 2000kcal/dag. spy, ja det lärde hon sig men hon hatade det.

livet är inte lätt

här är jag idag
och det ända jag har kvar är
ett hjärta med hopp om att få bli smal en vacker dag